De åtta riksdagspartierna har skilda uppfattningar om hur bostadspolitiken bör utformas. Nedan sammanfattas respektive partis huvudsakliga ståndpunkter. Sammanställningen baseras på partiernas egna program och riksdagsmotioner.
Socialdemokraterna (S)
Socialdemokraterna försvarar bruksvärdessystemet och vill behålla den kollektiva hyresförhandlingen. Partiet förespråkar statliga investeringsstöd för att öka byggandet av hyresrätter med rimliga hyror. S vill stärka de allmännyttiga bostadsbolagens roll och har drivit på för att kommunerna ska ta ett större ansvar för bostadsförsörjningen. Partiet har motsatt sig förslag om fri hyressättning i nyproduktion efter presumtionstidens slut.
Moderaterna (M)
Moderaterna vill reformera hyressättningen i riktning mot mer marknadsmässiga hyror, i synnerhet genom att lägesfaktorn ska väga tyngre. Partiet förespråkar enklare byggregler och snabbare planprocesser för att öka utbudet. M vill avveckla investeringsstöd och i stället förlita sig på marknadsmekanismer. Ränteavdraget bör enligt partiet trappas ned gradvis. Moderaterna betonar äganderätten och vill underlätta ombildning av hyresrätter till bostadsrätter.
Sverigedemokraterna (SD)
Sverigedemokraterna kopplar bostadspolitiken till migrationsfrågan och menar att en minskad invandring skulle minska trycket på bostadsmarknaden. Partiet vill behålla bruksvärdessystemet i huvudsak men är öppet för vissa reformer. SD förespråkar ökat bostadsbyggande genom förenklad planprocess och vill att svenskar och personer med permanent uppehållstillstånd ska prioriteras i bostadskön. Partiet stödjer ROT-avdraget och vill bevara ränteavdraget.
Centerpartiet (C)
Centerpartiet är det parti som tydligast förespråkar en fri hyressättning, åtminstone i nyproduktion. Partiet var pådrivande i den så kallade januariöverenskommelsen som bland annat innehöll en utredning om fri hyressättning i nya bostäder. C vill förenkla byggreglerna, minska det kommunala planmonopolet och underlätta för småskaligt byggande på landsbygden. Partiet ser bostadsmarknaden primärt som en marknadsfråga där politiken ska undanröja hinder snarare än styra.
Vänsterpartiet (V)
Vänsterpartiet driver en tydlig linje för att stärka hyresgästernas ställning. Partiet vill utöka investeringsstöden kraftigt, bygga fler allmännyttiga hyresrätter och stoppa ombildningar till bostadsrätter i områden med brist på hyresrätter. V motsätter sig alla former av fri hyressättning och vill skärpa lagstiftningen mot marknadshyror. Partiet vill även begränsa vinsterna i fastighetsbolag och införa hårdare regler mot renovräkningar — hyreshöjningar efter renovering som tvingar hyresgäster att flytta.
Kristdemokraterna (KD)
Kristdemokraterna lägger stor vikt vid ägande och vill att fler ska ha möjlighet att köpa sin bostad. Partiet har föreslagit hyrköp — en modell där hyresgästen gradvis köper sin lägenhet — och vill förenkla reglerna för att bygga småhus. KD stödjer en reform av hyressättningen som ger ökad frihet för parterna att förhandla. Partiet vill sänka byggkostnaderna genom att minska regelkrånglet och korta planprocessen.
Liberalerna (L)
Liberalerna förespråkar en gradvis övergång till friare hyressättning och har länge drivit frågan om marknadshyror. Partiet menar att dagens system leder till inlåsningseffekter och en ineffektiv fördelning av bostadsbeståndet. L vill förenkla byggreglerna, avskaffa det kommunala planmonopolet och öppna för att privata aktörer tar en större roll i stadsplaneringen. Partiet stödjer bostadsbidrag som riktat stöd till dem som behöver det, snarare än generella subventioner.
Miljöpartiet (MP)
Miljöpartiet betonar hållbarhet i bostadspolitiken. Partiet vill att nybyggnation ska ske med klimatsmarta material och att energikraven för nya bostäder ska skärpas. MP förespråkar statliga investeringsstöd för klimatanpassade hyresrätter och vill begränsa stadsutbredningen genom förtätning och kollektivtrafiknära byggande. Partiet vill bevara bruksvärdessystemet och motsätter sig fri hyressättning. MP har även drivit på för gröna renoveringar av miljonprogrammets bostäder.
Gemensamma skiljelinjer
Den mest avgörande skiljelinjen i svensk bostadspolitik går mellan partier som vill reformera hyressättningen i marknadsliberal riktning (C, L, M, KD) och partier som vill behålla eller stärka det nuvarande förhandlingssystemet (S, V, MP). I frågan om statliga investeringsstöd går en liknande skiljelinje: de rödgröna partierna förespråkar generellt statligt stöd, medan de borgerliga partierna i högre grad förlitar sig på marknadens förmåga att leverera.
Sverigedemokraterna intar en mellanposition i flera frågor men skiljer sig genom att koppla bostadsbristen till migrationspolitiken.
Dessa ståndpunkter utgör en sammanfattning. Partiernas positioner kan förändras över tid, och det finns nyanser inom respektive parti. För aktuella riksdagsmotioner, se riksdagen.se.