Under de närmaste åren ska tusentals svenska bostadsrättsföreningar och hyresvärdar byta stammar. Drivkraften är enkel: rören är slut. Men underlaget som styrelser, fastighetsbolag och politiker lutar sig mot när de bedömer hur akut läget är, den nationella vattenskadestatistiken, har en systematisk blind fläck. Den ser nästan bara villor.
Vattenskadecentrum, en sammanslutning av branschorganisationer och försäkringsbolag, publicerar varje år Vattenskaderapporten. Årets upplaga bygger på 28 183 vattenskador som besiktades och rapporterades in mellan den 1 januari och den 31 december 2025, samtliga med installationsår 1950 eller senare. Det är den mest detaljerade sammanställning som finns över hur svenska vattenskador faktiskt uppstår, och den är därför också den karta alla drar sina slutsatser ur.
Rören står för mer än hälften av skadorna
Rapporten delar skadorna i tre typer, och ledningssystemen är den vanligaste. Ledningsskadorna har minskat med 5 procentenheter sedan föregående år.
| Skadetyp | Andel av alla vattenskador |
|---|---|
| Ledningssystem | 57 procent |
| Utrustning, till exempel disk- och tvättmaskiner | 28 procent |
| Tätskikt i våtrum | 15 procent |
Det är inne i ledningssystemen som stambytesargumentet finns, och där dominerar slitaget. Fördelningen pekar dessutom mot avloppen nästan lika mycket som mot tappvattnet, och läckan sitter oftast på själva röret eller i en fog. Ett stambyte tar sikte på just den skadebilden, och den är svår att åtgärda styckvis.
| Uppdelning | Post | Andel av ledningsskadorna |
|---|---|---|
| Orsak | Korrosion, ålder och slitage | 57 procent |
| Orsak | Olyckshändelse | 21 procent |
| Orsak | Materialfel | 9 procent |
| Orsak | Utförandefel | 8 procent |
| Orsak | Frysning | 5 procent |
| System | Tappvatten | 46 procent |
| System | Avlopp | 36 procent |
| System | Värme | 17 procent |
| Läckans plats | På själva röret | 52 procent |
| Läckans plats | I en fog | 32 procent |
De två procentsatserna på 57 mäter olika saker: den ena är ledningsskadornas andel av alla vattenskador, den andra är slitagets andel av ledningsskadorna. Från och med 2025 har rapporten dessutom slagit samman korrosion, ålder och slitage till en enda rubrik, så just den siffran kan inte jämföras rakt av med tidigare år.
Tre av fyra skador kommer från en villa
Här börjar problemet. Av 2025 års rapporter kommer 75 procent från villa, 13 procent från lägenhet, 7 procent från fritidshus och 5 procent från övriga hus. Vattenskadecentrum är öppet om varför: ”De inrapporterade vattenskadorna kommer huvudsakligen från villor. Det beror på att rapporteringen av vattenskador i flerbostadshus inte sker i samma datasystem och därmed inte inläses automatiskt från försäkringsbolagen.” Till det kommer, skriver rapporten, att mindre vattenskador i flerbostadshus ofta åtgärdas direkt av fastighetsägaren utan att någonsin anmälas.
Ställer man skadorna mot beståndet blir snedvridningen mätbar. Lägenheternas 13 procent av 28 183 skador motsvarar omkring 3 700 rapporter, i ett bestånd som enligt SCB:s statistikdatabas rymmer drygt 2,7 miljoner lägenheter i flerbostadshus. Det blir ungefär en rapporterad skada per 760 lägenheter. För småhusen, med 75 procent av skadorna och drygt 2,1 miljoner bostäder, blir det ungefär en per 100, alltså omkring sju gånger så många.
Ingen tror att svenska villor läcker sju gånger oftare än flerbostadshus. Rapporten mäter inte skadefrekvens, den mäter rapportflöden, och flödet från flerbostadshusen är tunt. Det är en avgörande skillnad när samma statistik används som argument i renoveringsdebatten. För en enskild förening är frågan förstås mer konkret än den nationella; Styrelsen.se har brutit ned samma statistik över vattenskador till vad den betyder för en bostadsrättsförening.
Sextiotalet är beståndets största byggperiod
Det tunna dataflödet gäller alltså ett mycket stort bestånd, med rör i just den ålder där slitaget slår. Sextiotalet är den enskilt största byggperioden i beståndet, och tillsammans med femtiotalet och sjuttiotalet står de tre decennierna för nästan halva lägenhetsbeståndet.
| Byggperiod | Antal lägenheter i flerbostadshus | Andel av beståndet |
|---|---|---|
| 1961 till 1970 | 584 838 | 21 procent |
| 1950-, 1960- och 1970-talen tillsammans | 1 284 976 | 46 procent |
| Byggt 1980 eller tidigare | 1 906 435 | närmare 69 procent |
| Hela beståndet vid slutet av 2025 | 2 777 269 |
Har de husen originalrör är rören i dag minst 45 år gamla. Vad det kan innebära i pengar har vi räknat på tidigare, i genomgången av miljonprogrammets stambyten och notan ingen vill ta.
Boverket: badrummen först, men pengarna saknas
Att behovet finns är inte omtvistat. I rapporten Allmännyttan 2024 (2025:17), som vilar på en enkät till de allmännyttiga bostadsaktiebolagen, uppger 90 procent av bolagen att våtrum och badrum behöver moderniseras eller renoveras under de kommande fem åren. Boverket skriver att badrum, stammar och elinstallationer är prioriterade områden, att många bolag driver omfattande stambytesprogram, och att ”behovet är särskilt stort i 60- och 70-talsbeståndet, där material och teknik ofta nått slutet av sin livslängd”.
Samma rapport konstaterar att en majoritet av bostadsbolagen bedömer att de saknar tillräckliga intäkter eller likvida medel för att finansiera det samlade underhållsbehovet under de kommande fem åren. Boverket hänvisar dessutom till Sveriges Allmännytta, som företräder de kommunala bostadsbolagen och alltså har ett partsintresse i finansieringsfrågan: enligt den uppgiften redovisade en femtedel av bolagen negativa resultat 2024, samtidigt som underhållskostnaderna minskade med 7 procent.
Det är den kombinationen som gör vattenskadestatistiken bostadspolitisk. Behovet växer i ett bestånd där hyran sätts enligt bruksvärdessystemet och inte automatiskt följer investeringen, medan underhållsplaneringen ligger hos förvaltningsbranschen och betalningen till slut hamnar i hyror och månadsavgifter. Vilka nivåer hyrorna utgår från i dag går att följa i vår normhyresdata per kommun.
Kostnaden syns bara delvis
Prislappen är svårare att läsa av än den ser ut. Svensk Försäkring, försäkringsbolagens branschorganisation, redovisar att vattenskador var den enskilt största skadekostnaden för hushållen 2025, med över 3 miljarder kronor i utbetalningar. För företags- och fastighetsförsäkring, alltså den försäkring en hyresfastighet eller ett bostadsrättshus faktiskt använder, anges vattenskador som en av de vanligaste skadetyperna, men utan någon isolerad utbetalningssiffra. Även i kronorna är flerbostadshusen alltså sämre dokumenterade än villorna.
Utbetalningarna är inte heller hela kostnaden. Vattenskaderapporten påpekar att försäkringstagarnas självrisker och avskrivningar tillkommer, uppskattningsvis ytterligare 30 till 40 procent, och att statliga och kommunala byggnader oftast saknar försäkring och står för hela kostnaden själva. Kostnaden för samtliga vattenskador i Sverige uppskattas i en forskningsrapport från Lunds universitet, som Vattenskadecentrum hänvisar till, till 12,6 miljarder kronor för 2023.
En detalj i rapporten säger något om hur mycket tidigare en skada skulle kunna fångas: i 98 procent av de inrapporterade vattenskadorna saknades vattenfelsutrustning, alltså läckagelarm eller vattenfelsbrytare. Frågan ställdes för första gången 2025, så det finns ännu ingen flerårig statistik att jämföra med.
Rören rostar, men det bostadspolitiska bekymret ligger någon annanstans: beslut om hyror, avgifter och eventuella renoveringsstöd fattas mot ett underlag som är tunnast just där beståndet är störst och notan tyngst. Så länge en mindre vattenskada i ett flerbostadshus kan lagas av fastighetsägaren utan att någonsin bli en rad i statistiken, kommer flerbostadshusens rör att se friskare ut på pappret än de är i väggen.
Uppgifterna hämtades den 29 juli 2026 ur Vattenskaderapporten 2025 (version 2), SCB:s statistikdatabas (tabell BO0104T02, riket 2025), Boverkets rapport 2025:17 och Svensk Försäkrings redovisning för 2025. Beräkningarna av antal skador per lägenhet är Bopolitiks egna.
Senast faktagranskad: 29 juli 2026. Senast uppdaterad: 29 augusti 2026