Den 14 oktober 1993 stod en socialdemokratisk riksdagsledamot i kammaren och räknade upp vad partiet inte ville ha. ”Vi vill inte ha vårdnadsbidrag och pigavdrag”, står det i riksdagens snabbprotokoll 1993/94:7. Det är den äldsta förekomsten av ordet pigavdrag i riksdagens dokumentdatabas. Fjorton år senare infördes avdraget ändå. I dag är det den av hushållens skattereduktioner som har starkast ställning i lagen, starkare än rotavdraget.
Historien om hur det gick till är ovanligt tydlig, för den går att följa i orden.
Ordet toppade långt före reformen
Söker man i riksdagens öppna data på ordet pigavdrag, i alla dokumenttyper och utan tidsavgränsning, ger det 66 träffar. Sökningen går att göra om: den ligger på dokumentlistan hos data.riksdagen.se och sorteras på datum. Fördelningen över tid säger något som är lätt att missa.
Av de 66 dokumenten kommer 41 från åren 1993 till 1999, alltså nästan två tredjedelar. Toppåret är 1996 med 13 dokument, följt av 1994 med elva. Sedan tunnas det ut. Året då reformen faktiskt infördes, 2007, innehåller bara två dokument med ordet. Den sista förekomsten är ett protokoll från den 2 februari 2018. Därefter noll.
Polemiken kulminerade alltså mer än tio år innan reformen kom, och ordet försvann ur kammaren ett decennium efter den. Striden om hushållstjänsterna avgjordes till stor del innan det fanns något avdrag att strida om, och när avdraget väl fanns slutade motståndarna successivt att använda det ord som hade definierat frågan. Ett skällsord fungerar bara så länge saken det beskriver är hypotetisk.
2007: reformen som blev av
Lagen om skattereduktion för hushållsarbete utfärdades den 31 maj 2007 och trädde i kraft den 1 juli samma år. Den tillämpades på hushållsarbeten som utförts och betalats efter den 30 juni 2007.
Två tal ur lagens 7 § är värda att lägga på minnet, eftersom det ena har överlevt allt annat. Skattereduktionen skulle tillgodoräknas ”med 50 procent av underlaget” och fick uppgå till högst 50 000 kronor för ett beskattningsår. För det första halvåret gällde ett halverat tak: enligt övergångsbestämmelsen fick reduktionen vid 2008 års taxering uppgå till högst 25 000 kronor.
Femtio procent av arbetskostnaden är alltjämt den nivå som gäller. Procentsatsen har varit reformens fasta punkt i snart tjugo år, medan takbeloppet har varit det som politiken skruvat på.
2009: fakturan som gjorde avdraget till vardag
Det första systemet var omständligt. Köparen betalade hela arbetskostnaden själv och ansökte sedan skriftligen hos Skatteverket, med en kopia av fakturan bifogad. Det förutsatte att hushållet hade råd att ligga ute med pengarna och tålamod att fylla i en blankett.
Den 27 november 2008 lämnade regeringen Reinfeldt propositionen Ett enklare system för skattereduktion för hushållsarbete, undertecknad av statsministern och finansminister Anders Borg. Förslaget var det som kom att kallas fakturamodellen. Innebörden, med propositionens egna ord, var att privatpersonen ”ska komma överens med utföraren om att betalning endast ska göras med hälften av den angivna arbetskostnaden”, varefter utföraren begär resten från Skatteverket.
Skiftet fick verkan snabbt. 2007 års lag upphävdes den 1 juli 2009, genom SFS 2009:197, och reglerna flyttade in i inkomstskattelagen. Därmed slutade avdraget vara något man ansökte om i efterhand och blev i stället ett pris på en faktura. Det är sannolikt den enskilt viktigaste förändringen i reformens historia, och den handlade inte om beloppen alls utan om friktionen.
Vad forskningen faktiskt kom fram till
Riksrevisionen granskade reformen och publicerade Rutavdraget, konsekvenser av reformen den 18 februari 2020. Rapporten beskriver syftena så: svart arbete skulle omvandlas till vitt, kvinnor och män skulle öka sin tid på arbetsmarknaden, och fler korttidsutbildade skulle komma in på arbetsmarknaden.
Omfattningen var då betydande. År 2017 fick närmare 900 000 personer rutavdrag, för sammanlagt 4,6 miljarder kronor.
Utfallet var delat. Riksrevisionen fann att reformen ”har haft effekt på vissa grupper”, och pekade på barnfamiljer som höjt sina arbetsinkomster och på utrikes födda som börjat arbeta i rutbranschen och därigenom ”fått bättre inkomster och en starkare ställning på arbetsmarknaden”. Men på den punkt som varit reformens främsta försvar i debatten, att den betalar sig själv, blev domen kylig: myndigheten konstaterade att ”det finns ett svagt empiriskt stöd för regeringens bedömning att reformen är självfinansierad”, och rekommenderade regeringen att se över beräkningarna av både självfinansieringsgraden och de långsiktiga sysselsättningseffekterna.
Det är värt att notera vad som inte sades. Riksrevisionen underkände inte reformen. Den underkände räknandet bakom ett av argumenten för den, vilket är en annan sak, och en distinktion som ofta försvinner när rapporten citeras.
Mönstret är bekant från den andra stora skattesubventionen till hushållen. Också ränteavdraget försvaras med effekter som är svåra att mäta och kritiseras för fördelningsprofilen, och också där gäller att den som vill avveckla möter ett hushåll som redan har räknat in subventionen i sin ekonomi. Skillnaden är att rutavdraget aldrig behövde försvara sig mot anklagelsen att det driver upp bostadspriserna.
2026: avdraget som gick om rotavdraget
I dag står reglerna i inkomstskattelagens 67 kap. 19 §. Där finns en ordning som hade varit svår att förutse 1993. Rutarbete ger 50 procent av underlaget och rotarbete 30 procent. Den sammanlagda skattereduktionen får uppgå till högst 75 000 kronor för ett beskattningsår, men reduktionen för rotarbete får inom den ramen uppgå till högst 50 000 kronor.
Skatteverket beskriver samma sak för den som fakturerar: rot och rut är sammanlagt högst 75 000 kronor per person och år, och ”hela summan får användas för ruttjänster, men högst 50 000 kronor får utgöra rotavdrag”.
Läs den meningen en gång till. Ett hushåll får lägga hela taket på städning, barnpassning och trädgårdsarbete, men bara två tredjedelar av det på att renovera huset. Exakt vilka moment som ryms inom rutavdraget är en fråga för sig, och listan har blivit betydligt längre än 2007 års; Avdragsguidens genomgång av rutavdragets tjänster och belopp reder ut vad som gäller i dag. Rotavdraget, som länge var det politiskt bekväma avdraget för att det handlade om byggjobb och inte om tjänstefolk, är i dag det som är begränsat. Pigavdraget, som ingen ville kännas vid, är det som får ta hela utrymmet.
Ordet försvann alltså inte för att debatten vanns av någon. Det försvann för att saken slutade vara en principfråga och blev en rad på en faktura, för nästan en miljon hushåll. Vem som helst kan fortfarande tycka att det är fel fördelningspolitik. Men den som vill diskutera det får numera göra det utan att kunna luta sig mot ett ord som gör jobbet åt argumentet.